we can share it on the train


jag heter cornelia håkansson och är sjutton år, arton om drygt en månad. jag har bott i samma lägenhet hela livet, här uppe på kungan. mina föräldrar är skilda och mitt älsklingsplagg är rutiga skjortor. det som betyder mest för mig är mina kompisar och musik. när jag blir stor ska jag kunna flytande franska och bo i paris. även om jag aldrig någonsin varit där, är jag rätt säker på att jag kommer älska det. för jag gillar franska, fransmän, baskrar och ja, sånt.
jag gillar att ta kort, men är inte bra på att få med mig min kamera. den finaste bilden jag har tagit so far denna sommaren är denna på min doodle:

det är nog ioch för sig mer hon än jag som gjorde denna bilden snygg. hon är riktigt bra på att ta kort. när vi skulle köpa en sladd till hennes kamera gick vi in i fotoaffären över gatan, där fotokillen jobbar. han är riktigt snygg. det är något med fotomänniskor. jag blir alltid kär i rätt random människor. sådana som jag inte riktigt kan förklara varför jag är kär i. men vem kan förklara kärleken den kärleken.
nu tror jag att jag borde gå och lägga mig.

soudain, c'est passé


det händer så mycket hela tiden. samtidigt som jag vill göra allting vill jag bara ligga i min soffa och titta på film.
just nu jobbar jag i alla fall, eller snart. jag har blivit utsedd till bästa diskaren på jobbet. inte säker på att det är något man strävar efter... men det är alltid något.
nu är spike och månen ute i europa. jag vill också resa. man får mersmak.
nu ska jag koka pasta!

too long


när man får kommentaren "vad hände med bloggen?!" kanske man ska återuppta den connection man en gång hade för den. det är faktiskt rätt nice att ha en offentlig dagbok. man kanske inte skriver om sina djupaste tankar och känslor, men man kan dela med sig lite av vad som försigår där uppe.
jag har precis landat i göteborg igen, från en vecka i grekland. underbart är det enda rätta ordet för veckan.
en sjuk grej är att rainbow  totalcrashade...! vad hände med den trygga, säkra atmosfären på liseberg? aldrig att jag sätter mig i rainbow igen.

nej nu måste jag sova. jag börjar bli gammal, det är inte mer än två månader kvar tills jag blir 18. gammal som gatan med andra ord.

RSS 2.0